Mediamakt?

Jag är inte särskilt förvånad över att oppositionsrådet i Markaryd går i taket efter mitt beslut i fredags morse att förmedla en annan bild av verkligheten än den allmänheten fick via lokaltidningen. Det ligger i sakens natur att oppositionen inte är särskilt intresserad av att det ges en balanserad bild av en politisk fråga som man själv vill vinna lättköpta, politiska poäng på.

Jag är inte heller särskilt förvånad över reaktionerna från lokala media när man får vittring på möjligheten att dänga till en politiker som har den, i deras tycke, dåliga smaken att kritisera media. Så länge man spelar på medias villkor är allt frid och fröjd. Man sätter de pressetiska reglerna högt och talar om rätten till genmäle eller debattinlägg, väl medveten om att man själv alltid har sista ordet. Rättelser hamnar på väl undanskymd plats och med minsta möjliga teckenstorlek.

På senare tid har dock möjligheterna ökat väsentligt för den som vill ge en motbild till mediernas val av att vinkla nyheter. Sociala medier, bloggar, Twitter mm har fått en allt större genomslagskraft.

Det jag tydligen gjort mig skyldig till i medias och oppositionens ögon är att förmedla mitt anförande i kommunfullmäktige i torsdags kväll genom att hänvisa till min blogg. Dessutom har jag hänvisat till den webb-sändning från sammanträdet som länkas från kommunens hemsida. Allt i akt och mening att var och en själv ska kunna bilda sig en uppfattning om vilka besked som gavs och vilket beslut som fattades för att själv kunna jämföra det med den bild som förmedlades genom lokaltidningens referat. Källkritik och möjlighet att själv göra en värdering är tydligen inget att sträva efter.

Lite smått road kan jag konstatera att detta kallas för ”politisk propaganda”, ”otillbörlig påverkan” och att jag ägnat mig åt ”oegentligheter” och ”hamnat i blåsväder”. Själva sakfrågan, dvs fullmäktiges beslut och hur det vinklades av närvarande lokaltidning, är uppenbarligen inte alls lika intressant att diskutera.

Mitt politiska engagemang bygger på viljan att göra skillnad. Genom det engagemanget har jag i ganska många fall lyckats driva ett antal frågor med hygglig framgång, trots att det funnits röster som uppmanat mig att lägga ner projekten. Men den som ingenting gör, behöver som bekant bara riskera kritik för att aldrig ha åstadkommit något. Hur kul är det?

För egen del kommer jag att fortsätta reagera på osakliga referat, osanna påståenden och medvetna vinklingar. Även om jag ska tvingas göra mig hörd genom röksignaler eller djungeltrumma.